vad vore man utan sina fina vänner.

Tog en promenad i spåret och passade sen på att gå upp och prataa med johanna och resten av folket som var ute och grilla. Var inte där så länge då kylan kröp sig sakta in och jag som redan hade varit ute två timmar var som en isbit.

Tog mig sen hem för att äta och gå över till ellen, vi fixade hennes hår i alla olika lockar men snygg blev hon!
Vi hittade gamla foton, hennes gamla dagbok och herregud vilka minnen som kom upp. Vi pratade om våran barndom och vilka satyg vi alltid gjorde och hur länge vi kunde sitta ute på gräsmattan med våra leksaker , hur många gånger vi har sprungit hem från badet och låst in oss i lekstugan bara för en liten äcklig broms.. haha. Alla övernattningar i lekstugan, tältet etc. Hur vi stod och vela inne i lekstugan för att ta oss ut utan att få en jättespindel på oss. Alla våra dagar kom upp och vi skratta som bara den när man kom på hur dumma vi var. Ellinor har varit vid min sida så länge jag kan minnas och det är jag väldigt glad över, inte ofta man håller ihop med sina barndomsvänner men med henne så vet jag att vi alltid kommer att ha varandra. Närmare halv två inatt så lämnade jag ellens lya och skutta över till min.
Och nu sitter jag och väntar på att hon ska bli klar så vi kan gå ut i det här underbara vädret! :)


Trackback
RSS 2.0