2011-11-11
Idag klockan 11 så hade vi begravning för min underbara mormor.. det har varit en riktigt tung dag och självklart visste jag att det skulle bli jobbigt, hade till och med en tanke på att stanna hemma för att jag fick panik innan vi skulle åka men jag hade ångrat mig nå så fruktansvärt efteråt. Men det blev jobbigare än jag trodde, det går inte att beskriva den där känslan.. alla låtar, tankar, bilder av dig i minnet, smärtan och framför allt att se kistan gör så fruktansvärt ont.
Jag fick inte fram några ord framme vid kistan men jag sa det i mina tankar och jag hoppas att du hörde det.
Det var så otroligt fint allting, så jag hoppas du är nöjd käraste.
Hade vi alla fått bestämma så hade vi haft kvar dig i många fler år här på jorden men jag vet att du är med oss även fast vi inte kan se dig. Jag vet att du kommer att rycka in när vi behöver dig och att du kommer skratta åt det dumma vi gör, du kommer att vaka över oss och jag hoppas att du ser hur älskad och saknad du är.
Du var en sån person som man inte kunde annat än älska, du var unik på alla sätt.. det gör ont i mig att veta att jag aldrig mer kommer att få se dig och att du inte kan vara med när jag får mina barn, gifter mig och allt det där roliga.
Men jag får hoppas att du står bredvid mig när allting det sker.
Vila i frid min älskling! jag älskar dig, glöm aldrig det jag sagt till dig! ♥
du var en kämpe in i det sista!
du var en kämpe in i det sista!
för alltid, tills den dagen vi ses igen.
in my mind and in my heart I'll remember this time with you and you will always live on with me.
Trackback
