den dagliga morgon promenaden gjorde jag och ellen i vanlig ordning, dock inte lika snabbt och långt som vi brukar göra men det gick knappt att ta sig fram på de här isgatorna.. så det var ett mirakel att vi ens kom så långt som vi gjorde och regnet piskade fint i nyllet också.. nej fy fan nu får de gärna bli vår och sol så man får ny energi. Och något jag längtar tills nu är när man kan börja springa i spåret igen, ser fram emot att kötta i backarna.

Idag är en sån där dag när man inte vill prata med någon och bara dra täcket över huvudet, vem vet det kanske blir bättre tills senare när man ska ner till gymmet och få träffa smulan igen. Alla får vi ha våra dåliga dagar.

Min stjärna, mitt hjärta & mitt allt. Min finaste pappa