Jag satt och kollade på bloggar nu innan jag skulle lägga mig och så läste jag Julias blogg och hitta det här inlägget som hon hade skrivit och jag både grät och log på samma gång.

Min fina vän slutar aldrig skadas. Jag vet varken ut eller in just nu, vid sånna här tillfällen vet man verkligen inte vad man ska säga eller göra. För jag vet att det varken finns något jag kan säga eller göra för att få saken ogjord eller bättre. Ibland måste även solen gå i moln. Till och med en sån positiv kämpe som du. Det viktigaste är att resa sig och ta nya tag. Jag tvivlar inte en sekund på dig hjärtat. Du vet ju förr att jag sagt att jag känner få med samma mod, styrka och positiva inställning som du trots alla motgångar. Och ännu en gång visar du mig att ha rätt om dig. Finns inte många som har den styrkan som du har. Jag är så stolt över dig. Du är min sol och jag hoppas att vi får träffas så vi kan prata igenom allt. Så svårt att trösta genom en data eller telefon.

Jag finns för dig

Styrkan
Vill jag ge till dig när du känner dig svag
Kraften
så att du orkar kämpa vidare trots smärtan
Trösten
för att torka bort dina tårar som rinner
Glädjen
så att du åter ska få känna glädje.




Jag finner inga ord för min tacksamhet och kärlek till dig, Julia.. du anar nog inte vad det här betyder för mig. Du har visat vart du står någonstans för mig och det värmer i min själ att veta att du alltid står vid min sida. Som sagt det finns inga ord som kan beskriva hur bra det här kändes i mig, jag älskar dig min underbara vän! <3

/E

man ska verkligen ta vara på varandra för nästa dag kan det vara försent, jag trodde inte det här skulle behöva upprepas, att du var borta? jag ringde upp Therese och pratade om det som hade hänt.. varför i helvete? Du var i London och plugga och skulle snart komma hem och så händer det här. Världen är så grymt orättvis. Jag kommer alltid att komma ihåg det fina och roliga stunderna jag fick med dig.

Jag och Therese träffade dig för första gången dagen innan vi skulle på Arvikafestivalen (2006) i Stockholm när vi kollade på Håkan och redan då passade vi tre bra ihop. så vi hängde även på festivalen och hade det roligt.
Och hemma hos Therese på solsken när vi bara drev omkring och hade det så förbannat roligt.
En sprallig och helt galen tjej som gjorde en glad, du hade hela livet framför dig... Jag kan inte fatta att det här har hänt.

Och Therese vi finns alltid för varandra, du vet att du kan ringa vilken tid på dygnet som helst. jag älskar dig och står bakom dig i allt! <3

Vi alla saknar dig, Vila i frid Mathilda! <3

Det blev ingen skola för mig idag, kroppen är helt slut och huvudet känns som om att det ska sprängas! 
Fan jag har inte tid att vara sjuk, har hur mycket som helst som måste göras!!


 

gammal vänskap rostar aldrig!

Efter att ha varit ut på en promenad och kommit hem till Ellen så fråga hon mig varför jag inte har en blogg? Hmm ja inte fan vet jag, har väl aldrig varit en bra skrivare.
Men eftersom Ellen ville att jag skulle fixa en så gick jag med på de till slut, 
Så nu får jag försöka komma ihåg att skriva här.